Notice: Undefined offset: 8192 in C:\xampp2\htdocs\drupal7\includes\common.inc on line 553

Notice: Undefined offset: 8192 in C:\xampp2\htdocs\drupal7\includes\common.inc on line 560

Notice: Undefined property: stdClass::$theme in C:\xampp2\htdocs\drupal7\includes\theme.inc on line 45
http://localhost/drupal7/?q=node/35 Comments for "Litt om ideologi vs. ikke-ologi og lignende" no http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-340 <p>Og her er det visst mer en mental hangup, men også elektronisk hangup ;)</p> Sun, 23 Jul 2006 10:04:46 +0200 Øyvind, Mechelen comment 340 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-339 <p>Ronny:</p> <p>Jeg avskriver faktisk ikke Marx fullstendig, det finnes sammenhenger der det kan være interessant å diskutere teoriene og ideene til både Proudhon, Marx, Hayek, Locke, Hobbes, Paine, Luxemburg, Krapotkin osv. Men i enkelte deler av venstresiden er Marx - for å låne uttrykket du brukte ovenfor dustene ovenfor - en mental hang-up.</p> <p>Øyvind</p> Sun, 23 Jul 2006 09:59:51 +0200 Øyvind, Mechelen comment 339 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-341 <p>Beklager visse tekniske svakheter i kommentar-systemet vårt Øyvind - du får feilmelding (litt avhengig av nettleser) selv om det ikke er noen feil. Vi jobber med å få til et helt nytt publiseringssystem snart.</p> <p>Jeg har heller ikke problemer med å se at mange (også) på venstresida har noen mentale hang-ups på en del saker (men der synes jeg kanskje ikke de som overfokuserer på _Marx_ er de verste), det er vel heller en gradsforskjell på oss i dette spørsmålet, heller enn noen stor uenighet. Jeg synes vel kanskje Marx er noe mer relevant enn du gjør. Det får vi vel leve med.</p> Sun, 23 Jul 2006 06:06:05 +0200 Ronny comment 341 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-338 <p>Ilich:</p> <p>Synes du virkelig det er rart at jeg mistenker noen mentale hang-ups når enkelte debattanter i ENHVER diskusjon begynner å diskutere politisk islam? Er det virkelig jeg som har et problem da?</p> <p>Synes du det er urimelig at jeg ytrer et ønske om at diskusjonen under en artikkel faktisk relaterer seg til artikkelens tema?</p> <p>For meg er dette svært elementære ting, men det er det tydeligvis ikke for alle. Du er likevel velkommen til å diskutere her dersom du vil diskutere ideologi vs. ikke-ideologi.</p> <p>Islam kan vel diskuteres under en av de trådene hvor det er relevant? er du ikke enig?</p> Wed, 19 Jul 2006 11:07:01 +0200 Ronny comment 338 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-333 <p>Är det en slump att Osama bin Laden har sagt att Al Qaeda inte tänker attackera Sverige? Knappast. Anledningen till att bin Laden är så positivt inställd till Sverige, är att han anser sig kunna lita på landets politiska etablissemang. Sveriges politiker har i och för sig inget till övers för Al Qaedaledaren, men de har heller inte gjort överhövan mycket för att stöta sig med honom. Sverige har ställt sig bakom PLO mot Israel. Svenska regeringar kritiserar hellre USA än muslimska diktaturer. När amerikanerna försöker införa demokrati i en av världens mest hårdföra diktaturer, skäller socialdemokraterna som bandhundar. Inte heller har svenska politiker brytt sig särskilt mycket om att en radikal form av islam fått fotfäste i landet. Enligt FBI-rådgivaren Evan Kohlmann har Sverige under en lång period fungerat som tillflyktsställe för muslimer med radikala åsikter. Man sprider islamistisk propaganda, rekryterar aktivister och bidrar med pengar till aktioner. Bombningen av Paris tunnelbana 1995 finansierades från Stockholm. SÄPO säger att man känner till dessa grupper, men på den politiska fronten råder närmast dödstystnad. Svenska politiker behöver nazister och rasister för att orka höja rösten. </p> <p>Jag skal titta lite närmare på förhållandet mellan vänstern och islamisterna. Hur ser samarbetet ut och vad grundar det sig på?</p> <p>Vänstern och islam</p> <p>On day one of the revolution in their unhappy minds, the Islamic lion will lie down with the Jewish, Christian and feminist lambs. People who believe that Palestinian suicide bombers are reasonable individuals acting out of political desperation and not sick enthusiasts of a religious death cult, are themselves partial believers in that cult. Their dementia is to believe that if only enough Israelis/Christians/neo-conservatives are eliminated, the world will become a livable and just place. This is the group psychosis that afflicts our time, just as the group psychoses of Communism and Nazism afflicted previous generations.<br /> David Horowitz </p> <p>Den amerikanska författaren och debattören David Horowitz har i en nyligen utkommen bok &quot;Unholy Alliance: Radical Islam and the American Left&quot; närmare diskuterat relationerna mellan den amerikanska vänstern och islamismen. Horowitz menar att vänstern numera har ingått i en allians med islamisterna. Den sk. Kairo-deklarationen från 2002 är ett exempel. Under konferensen sammanstrålade fredsaktivister och globaliseringsmotståndare med delegater från arabvärlden i syfte att fördöma väst i allmänhet och USA i synnerhet. Bland de som signerade uttalandet återfanns George Galloway, brittisk parlamentariker och partikollega till Tony Blair, Attac-aktivisten Susan George, skådespelerskan Julie Christie och regissören Ken Loach. I uttalandet kan man bland annat läsa följande: </p> <p>The U.S. monopolizes political, economic and military power within the framework of capitalist globalization, to the detriment of the lives of the majority of the world's people;<br /> The U.S. imposes control through naked aggression and militarized globalization in pursuit of its rulers' interests, all while reinstating the characteristic direct occupation of classical colonialism;<br /> The U.S. global strategy, which was formulated prior to September 11 2001, aims to maintain the existing uni-polar world order, and to prevent the emergence of forces that would shift the balance of power towards multi-polarity. The U.S. administration has exploited the tragic events of September 11, under the pretext of fighting terrorism, to implement the pre-existing strategy. </p> <p>Hur har denna allians mellan en ofta ateistisk och marxistisk vänster och radikala islamister kunna utveckla sig? Horowitz pekar på flera beröringspunkter:<br /> Vänstern och islamisterna förenas av sitt stöd till araberna i Mellanösterkonflikten.<br /> Båda är emot globaliseringen. För vänstern är globaliseringen till sitt väsen en kapitalistisk konspiration. För islamisterna är den en sekulär konspiration mot islam. Den socialistiska vänstern använder sig också av samma förklaringsmodell som islamisterna. Terrorismen sägs vara en följd av det förtryck som västvärlden utövar över resten av världen.</p> <p>Horowitz' förklaring är dock knappast uttömande. Det har också utvecklats ett ömsesidigt beroende mellan vänstern och islamisterna. Vänstern behöver islamisterna lika mycket som islamisterna behöver vänstern. Alltsedan Berlinmurens fall har den europeiska vänstern fört en mer eller mindre tynande tillvaro. De socialistiska partier som har något inflytande idag är de partier som har tagit avstånd från de centrala socialistiska dogmerna. Det svenska socialdemokratiska partiet är idag inte ens kapabelt att driva kravet på republik. De socialistiska partierna har inte endast tvingats att anpassa sig till verkligheten, anpassningsprocessen har många gånger varit en smärtsam upplevelse. Det som gör islamismen intressant ur radikal, socialistisk synvinkel, är inte endast att den är en i grunden antikapitalistisk rörelse, utan att islamismen har många av de egenskaper som utmärkte den tidiga socialistiska rörelsen. Islamisterna är passionerade, kompromisslösa och offervilliga. Om det är nödvändigt, är de beredda att gå över lik för att få igenom sina synpunkter. Terroristattackerna mot New York och Washington visade att en liten, hårt sammansvetsad grupp kan försätta en supermakt i närmast paniktillstånd. Med tanke på hur blodbesudlad den socialistiska traditionen är, bör man inte förvåna sig över att många socialister är fascinerade av den radikala islamismen. Under en demonstration utanför den israeliska ambassaden i London, bar de kvinnliga vänsterdemonstranterna huvuddukar för att inte stöta sig med muslimska meddemonstranter och när muslimer och globaliseringsmotståndare demonstrerade på Trafalgar Square, gick män och kvinnor i olika led eftersom islamisterna ansåg att män och kvinnor bör hållas isär. Under en demonstration år 2002 i Hyde Park, London, deltog bl.a. journalisten John Pilger, Londons nuvarande borgmästare Ken Livingstone, Tony Benn och Iqbal Sacranie, ordförande i Muslim Council of Britain. När författaren Salman Rushdie dömdes till döden av Irans dåvarande religiösa överhuvud, Ayatollah Khomenei, anmärkte Sacranie att &quot;Death is perhaps too easy&quot;. I januari i år bojkottade han en inbjudan att delta i en minneshögtid över Förintelsens offer. Sacranie är även en ivrig förespråkare för premiärminister Blairs förslag om en ny hatlagstiftning som skulle inkludera islam. Enligt Sacranie bör det vara förbjudet i lag att hävda att det finns en koppling mellan islam och terrorism: </p> <p>There is no such thing as an Islamic terrorist. This is deeply offensive. Saying Muslims are terrorists would be covered [i.e., banned] by this provision. </p> <p>Numera har Sacranie adlats och framhålls av premiärminister Blair som ett praktexempel på en moderat muslim. Enligt Rushdie är Blairs iver överdriven: </p> <p>If Sir Iqbal Sacranie is the best Blair can offer in the way of a good Muslim, we have a problem. </p> <p>Några dagar efter terroristattackerna i London gjorde polisen en större räd mot misstänkta personer i Birmingham. Muslimerna i området var djupt upprörda. Mohammed Naseem, ordförande vid Birminghamns moské, sade att gärningsmännen omöjligen kan vara muslimer. Naseem kallade premiärminister Blair &quot;lögnare&quot; och liknade honom vid Hitler.<br /> Men islamisterna behöver vänstern lika mycket som vänstern behöver islamisterna. Al Qaeda har också uppmanat muslimska radikaler att söka samarbete med antivästliga krafter i väst. En orsak är att vänstern har möjlighet att påverka immigrationslagarna. En annan orsak är att vänstern har fungerat som mentor för islamisterna. Den har visat dem att det är helt ok att ta ställning emot frihet och kapitalism, att alla kulturer är likvärdiga (utom den västerländska givetvis). Den har lärt dem att exploatera det demokratiska systemet för politiska syften.<br /> Men vänsterns kanske viktigaste bidrag är att den har legitimerat den muslimska extremismen. Detta har skett genom ett alltmer omfattande samarbete med muslimska organisationer. Under valet till nytt Europaparlament förra året presenterades flera sk. blandade listor där vänsteraktivister ställde upp tillsammans med islamister. Till och med det traditionellt konservativa franska kommunistpartiet har tillsatt en utredning vars uppgift är att titta lite närmare på möjligheterna till ett valsamarbete med landets muslimska organisationer. Labourpolitikern George Galloway argumenterar öppet för en valpolitisk koalition mellan den socialistiska vänstern och muslimska organisationer: </p> <p>the progressive movement around the world and the Muslims have the same enemies. Their enemies are the Zionist occupation, American occupation, British occupation of poor countries mainly Muslim countries. They have the same interest in opposing savage capitalist globalization which is intent upon homogenizing the entire world turning us basically into factory chickens which can be forced fed the American diet of everything from food to Coca-Cola to movies and TV culture. And whose only role in life is to consume the things produced endlessly by the multinational corporations. And the progressive organizations and movements agree on that with the Muslims. </p> <p>I en intervju i den arabiska TV-kanalen al-Jazeera television hävdade Galloway att det är västvärldens ledare som är de riktiga terroristerna: </p> <p>It's not the Muslims who are the terrorists ... The biggest terrorists are Bush and Blair, Berlusconi and Aznar. ... We believe in the Prophets, peace be upon them. [Bush] believes in the profits, and how to get a piece of them. That's his god. </p> <p>Samarbetet mellan vänsteraktivister och islamister är numera så intimt att det föranlett vänsterorienterade The New Statesman att kalla den engelska antikrigskoalitionen för &quot;Saddam's own party&quot;. För radikala islamister som Abu-Hamza al-Masri är samarbetet något av en gudagåva: </p> <p>We say to anyone who hates the Americans and wants to throw the Jews out of Palestine: ahlan wa sahlan (welcome) ... The Prophet teaches that we could ally ourselves even with the atheists if it helps us destroy [the] enemy. </p> <p>Det är alltså ingen tillfällighet att vänstern och radikala muslimer kräver att USA skall avskaffa Patriot Act och att fångarna på Guantanamo Bay skall behandlas som vanliga brottslingar. Kraven ingår i en strategi vars yttersta syfte är att underminera västdemokratiernas beredvillighet att försvara sig. Islamisterna är inte dummare än att de inser att en förstärkt amerikansk beredskap mot muslimsk terrorism kommer att omöjliggöra deras planer på ett världsomspännande kalifat.<br /> I marxismen är staten ett instrument som den härskande klassen använder för att försvara sina intressen. Ur marxistisk synvinkel är president Bushs &quot;War on terrorism&quot; endast en förevändning för att stärka den repressiva statsapparaten. Vänsterns motstånd mot Bush följer logiskt från de premisser som den marxistiska statsteorin vilar på. Eftersom socialismen inte kan införas med mindre än att den kapitalistiska staten krossas, är det otänkbart för en rätttroende marxist att ställa upp på en politik som har till följd att statens makt stärks.<br /> Nyttiga idioter</p> <p>America is the head of heresy in our modern world, and it leads an infidel democratic regime that is based upon separation of religion and state and on ruling the people by the people via legislating laws that contradict the way of Allah and permit what Allah has prohibited. This compels the other countries to act in accordance with the same laws in the same ways... and punishes any country [that rebels against these laws] by besieging it, and then by boycotting it. By so doing, [America] seeks to impose on the world a religion that is not Allah's...<br /> Al Qaeda: Why we fight America. </p> <p>Det faktum att vänstern och islamisterna har en likartad syn på Mellanösternkonflikten och att de är emot globaliseringen, om än av olika skäl, innebär naturligtvis inte att de är överens om allt. Tvärtom. Samarbetet mellan vänster och islamister beror på historiska tillfälligheter. Det beror inte på att rörelserna utgår från samma världsåskådning. Det finns uppenbara likheter mellan alliansen mellan socialister och islamister med den pakt som år 1939 undertecknades av Nazitysklands och Sovjetunionens utrikesministrar. Molotov-Ribbentropppakten var även den baserad på tesen att mina fienders fiender är mina vänner.<br /> Vänstern är fascinerad av islamisterna därför att de påminner den om socialismens fornstora dagar. En del vänsteraktivister hoppas dessutom att islamisterna skall gå med på att låta sig enrolleras för den socialistiska saken. Islamisterna behöver vänstern för att vinna makt och legitimitet.<br /> Men det finns fler orsaker till alliansen mellan socialister och muslimska extremister. Socialismens klassiska företrädare uttalade sig gärna om det kommande socialistiska paradiset. Under större delen av 1900-talet levde också stora delar av mänskligheten under socialistiskt styre. En följd var att västeuropas och USA:s socialister hade gemensamma referenspunkter. De hade något att tala om, propagera för och drömma om. Detta gällde inte minst den svenska vänstern. Före Berlinmurens fall hade den socialistiska kritiken av kapitalismen i mångt och mycket varit baserad på hänvisningar till de socialistiska ländernas &quot;framgångar&quot;. Berlinmurens fall och Sovjetunionens kollaps förändrade betingelserna för det socialistiska samtalet. Vänsterns kritik av väst blev allt mer nihilistisk. Löftet om socialismen ersattes med ett blint hat mot kapitalismen. I den meningen är det inte fel att säga att dagens vänster är lika totalitär som den vänster som fjäskade för Sovjetunionen. Den har bara ersatt det sovjetiska socialistväldet med islamisk fascism.<br /> Det kanske mest omdiskuterade exemplet på samverkan mellan islamister och vänster handlar om New Yorkadvokaten och feministen Lynne Stewart. Stewart är en av den amerikanska vänsterns ikoner och förespråkar våld för att krossa det, enligt henne, kapitalistiska, rasistiska och sexistiska amerikanska samhällssystemet. Enligt Stewart bör islamisterna betraktas som allierade:</p> <p>I don't think it's quite fair to say right-wing, because they are basically forces of national liberation. And I think that we, as persons who are committed to the liberation of oppressed people, should fasten on the need for self-determination ... My own sense is that, were the Islamists to be empowered, there would be movements within their own countries, such as occurs in Iran, to liberate. </p> <p>När Stewart talade på National Lawyers Guild årliga möte uttryckte hon beundran för flera av 1900-talets värsta folkmördare: </p> <p>For we are a gathering of the warriors of our day; those people who were placed on this earth at this time to change it. ... We warriors came here to listen to each other, to enjoy each other, to exchange ideas, to remember battles of old, to plan. ... And modern heros, dare I mention? Ho and Mao and Lenin, Fidel and Nelson Mandela and John Brown, Che Guevara who reminds us &quot;At the risk of seeming ridiculous, let me say that the true revolutionary is guided by a great feeling of love.&quot; ... Until we meet again our quests are formidable. We have in Washington a poisonous government that spreads its venom to the body politic in all corners of the globe. </p> <p>Stewart är juridiskt ombud för den i USA för terrorism fängslade sheik Omar Abdul Rahman. Rahman dömdes till livstids fängelse för bland annat sin medverkan i den första attacken mot World Trade Center 1993, som lämnade sex människor döda och över tusen skadade. Rahman är andlig rådgivare åt egyptienbaserade Islamistiska gruppen. Islamistiska gruppen har som mål att störta president Mubarak och ersätta landets relativt sekulära styre med en teokrati efter afghansk modell. Gruppen har bland annat tagit på sig ansvaret för mordet på 58 turister och fyra egyptier i staden Luxor, 1997. I februari åtalades Stewart för att ha vidarebefordrat meddelanden från Rahman till hans sympatisörer i Egypten.<br /> Men vänsterns samarbete med islamister kan inte endast förklaras med värdeförfallet inom rörelsen. Under större delen av 1900-talet lät sig den socialistiska vänstern i Europa och USA utnyttjas av vänsterdiktaturer världen över. Mycket talar för att vänstern håller på att begå samma misstag ännu en gång. Islamisterna har ju inte gjort någon hemlighet av att ateister kommer att sitta trångt den dag de tar över. De muslimska diktaturerna var naturligtvis medvetna om att Kairo-deklarationen baseras på en i grunden ateistisk teoribildning - marxismen. Deras medverkan var betingad av taktiska överväganden, inte av ideologisk samhörighet. Islamisterna föraktar vänstern för dess ateism och förmodligen även för att den är så urbota lättlurad, men den är villig att samarbeta med socialisterna därför att den inte kan uppnå sina mål utan allierade i väst.<br /> Cherie Blair är ett exempel. Premiärminister Blairs hustru har engagerat sig för Storbritanniens muslimer. Under en välgörenhetsgala som bland annat gästades av Jordaniens drottning Rania, sade hon följande: &quot;As long as young people feel they have got no hope but to blow themselves up you are never going to make progress.&quot; Enligt Cherie Blair begår arabiska ungdomar alltså självmord därför att de inte har något val. En klassisk sekulär förklaring. Men är den sann? I en intervju i en arabisk tidning förklarar modern till en självmordsbombare hur hon ser på saken: </p> <p>I am a compassionate mother to my children, ... Because I love my son, I encouraged him to die a martyr's death for the sake of Allah... Jihad is a religious obligation incumbent upon us, and we must carry it out. I sacrificed Muhammad as part of my obligation. This is an easy thing. ... I asked Allah to give me 10 [Israelis] for Muhammad, and Allah granted my request and Muhammad made his dream come true, killing 10 Israeli settlers and soldiers. Our God honored him even more, in that there were many Israelis wounded. When the operation was over, the media broadcast the news. Then Muhammad's brother came to me and informed me of his martyrdom. I began to cry, 'Allah is the greatest,' and prayed and thanked Allah for the success of the operation. I began to utter cries of joy and we declared that we were happy. The young people began to fire into the air out of joy over the success of the operation, as this is what we had hoped for him. </p> <p>Vänstern vill inte förstå inte den dödskult som präglar islamismen. Eller kanske är det på det viset att vänsterns hat mot den mest avancerade civilisation som mänskligheten har förmått frambringa har förblindat den. Den kan inte längre se islamismens sanna natur. Självmordsbombarna drivs inte av desperation. De offrar sina liv för att vinna evig salighet. Mohammad Sidique Khan var en av Londonbombarna. Khans målsättning var inte att göra den brittiska regeringen uppmärksam på situationen för landets muslimer eller att protestera mot dess Mellanösternpolitik. I en videoupptagning som visades i den arabiska TV-kanalen al-Jazeera förklarade Khan att hans motiv var religiöst: </p> <p>Our driving motivation doesn't come from tangible commodities that this world has to offer.<br /> Our religion is Islam - obedience to the one true God, Allah, and following the footsteps of the final prophet and messenger Muhammad... This is how our ethical stances are dictated.<br /> Your democratically elected governments continuously perpetuate atrocities against my people all over the world. ... We are at war and I am a soldier. Now you too will taste the reality of this situation. ... I myself, I myself, I make dua (pray) to Allah... to raise me amongst those whom I love like the prophets, the messengers, the martyrs and today's heroes like our beloved Sheikh Osama Bin Laden, Dr Ayman al-Zawahri and Abu Musab al-Zarqawi and all the other brothers and sisters that are fighting in the... of this cause. ... With this I leave you to make up your own minds and I ask you to make dua to Allah almighty to accept the work from me and my brothers and enter us into gardens of paradise. </p> <p>Den franska trotkisten Olivier Besanconneau har beskrivit alliansen mellan socialister och islamister på följande sätt: </p> <p>Are these not the new slaves? Is it not natural that they should unite with the working class to destroy the capitalist system? </p> <p>Kan man bli mer nyttig idiot än så?<br /> Ken Livingstone</p> <p>Ken Livingstone är före detta trotskist och Londons borgmästare. Livingstone är den brittiska politiker som kanske har gått längst för att legitimera den muslimska extremismen. För ett år sedan bjöd Livingstone in Yusuf Al-Qaradawi till Londons City Hall. Livingstone kramade om Al-Qaradawi och sade att han var ärad av dennes närvaro. Livingstone beskrev Al-Qaradawi som lärd, modererad och progressiv och bad om ursäkt för den islamofobi som Storbritanniens muslimer lever under. För sex månader sedan deltog Livingstone i en satellitsänd solidaritetskonferens för imamen (Al-Qaradawi är bannlyst från USA sedan 1999).<br /> Vem är Yusuf Al-Qaradawi? Al-Qaradawi är en prominent medlem av det Muslimska Brödraskapet och expert på islam. Al-Qaradawi har öppet försvarat användningen av självmordsbombare och sagt att islam tillåter självmordsattacker mot amerikanska soldater i Irak och mot judiska kvinnor och barn i Israel. Enligt Al-Qaradawi är det fel att våldtagna kvinnor per automatik betraktas som oskyldiga. Om kvinnan har klätt sig eller betett sig på ett oanständigt sätt, får hon, åtminstone delvis, skylla sig själv. Al-Qaradawi har vidare sagt att tsunamin var ett straff för att många asiater lever ett perverst och dekadent liv: </p> <p>People must ask themselves why this earthquake occurred in this area and not others ... Whoever examines these areas discover that they are tourism areas .... where the forbidden acts are widespread, as well as alcohol consumption, drug use and acts of abomination ... Don't they deserve punishment from Allah? </p> <p>Livingstone är socialist och gillar att synas i demonstrationer för homosexuellas rättigheter. Al-Qaradawi har en helt annan syn på homosexualitet. Jämfört med Al-Qaradawi är pastor Åke Green en mild västanfläkt: </p> <p>Almighty Allah has prohibited illegal sexual intercourse and homosexuality and all means that lead to either of them. ... The spread of this depraved practice in a society disrupts its natural life pattern and makes those who practice it slaves to their lusts, depriving them of decent taste, decent morals, and a decent manner of living. ... Muslim jurists hold different opinions concerning the punishment for this abominable practice. Should it be the same as the punishment for fornication, or should both the active and passive participants be put to death? While such punishments may seem cruel, they have been suggested to maintain the purity of the Islamic society and to keep it clean of perverted elements. </p> <p>Al-Qaradawi anser att homosexuella skall stenas eller brännas till döds. Livingstone har sagt att den franska statens beslut att bannlysa huvuddukar från skolor är det mest reaktionära politiska beslutet sedan mitten 1900-talet. Enligt Livingstone är det ett beslut som skall fattas av den enskilda kvinnan. Al-Qaradawi anser inte att muslimska kvinnor skall ha rätt att själva avgöra om de vill bära huvudduk: </p> <p>It is obligatory on Muslim women to wear hijab (i.e., cover the whole body except the face and hands, and the feet according to some schools of jurisprudence). It is unanimously agreed upon among Muslim scholars that it is not lawful for a Muslim woman to uncover any part of her body other than the face and hands (and the feet according to some schools of jurisprudence). Hence, it is unlawful for a woman to reveal her hair, or arms, or chest or legs before non-mahram men. Wearing clothes that reveal such parts of a woman's body is completely forbidden. A Muslim husband is to order his wife to wear hijab. ... the man is the head of the house and of the family. He is entitled to the obedience and cooperation of his wife, and accordingly it is not permissible for her to rebel against his authority, causing disruption. Without a captain the ship of the household will flounder and sink. If the husband senses that feelings of disobedience and rebelliousness are rising against him in his wife, he should try his best to rectify her attitude by kind words, gentle persuasion, and reasoning with her. If this is not helpful, he should sleep apart from her, trying to awaken her agreeable feminine nature so that serenity may be restored and she may respond to him in a harmonious fashion. If this approach fails, it is permissible for him to admonish her lightly with his hands, avoiding her face and other sensitive areas. </p> <p>Al-Qaradawi har också bestämda åsikter i donationsfrågor och hur muslimer skall bemöta avfällingar, dvs. muslimer som avsagt sig sin religiösa tro:: </p> <p>However, it is not permissible to donate an organ to a non-Muslim combatant who wages war against Muslims and a person who wages attack on Islam. By the same token, it is not permissible to donate it to an apostate as he is no more than a traitor to his religion and his people and thus deserves killing.<br /> However, if there is a Muslim and a non-Muslim and both are in need of organ or blood donation, the Muslim must be given priority for Allah Almighty says in the Qur'an: &quot;The Believers, men and women, are protectors one of another.&quot; </p> <p>Al-Qaradawi ställer sig även bakom kvinnlig omskärelse, om än med vissa restriktioner: </p> <p>Actually, this is a controversial issue among jurists and even among doctors. It has sparked off fierce debate in Egypt whereby scholars and doctors are split into proponents and opponents.<br /> However, the most moderate opinion and the most likely one to be correct is in favor of practicing circumcision in the moderate Islamic way indicated in some of the Prophet's hadiths - even though such hadiths are not confirmed to be authentic. It is reported that the Prophet (peace and blessings be upon him) said to a midwife: &quot;Reduce the size of the clitoris but do not exceed the limit, for that is better for her health and is preferred by husbands&quot;. The hadith indicates that circumcision is better for a woman's health and it enhances her conjugal relation with her husband. It's noteworthy that the Prophet's saying &quot;do not exceed the limit&quot; means do not totally remove the clitoris.<br /> Actually, Muslim countries differ over the issue of female circumcision; some countries sanction it whereas others do not. Anyhow, it is not obligatory, whoever finds it serving the interest of his daughters should do it, and I personally support this under the current circumstances in the modern world. But whoever chooses not to do it is not considered to have committed a sin for it is mainly meant to dignify women as held by scholars. As for male circumcision, it is one of the obligatory practices in Islam.<br /> Att upprepa gamla misstag</p> <p>Illich Ramirez Sanchez eller Schakalen som han också brukade kalla sig, är en av världens mest kända terrorister. Under rättegången mot honom 1997 sade han att han var professionell revolutionär: </p> <p>My profession is professional revolutionary ... [I am fighting] for humanity, for the people of Palestine, for the people of France [and against] American imperialism and the Zionist state. </p> <p>Numera har Sanchez konverterat till islam. I sin bok &quot;Revolutionary Islam&quot; prisar han Al Qaeda och uppmanar världens muslimer till krig mot västvärldens &quot;ruttna demokratier&quot;. När Livingstone hävdar att George W. Bushs Amerika är &quot;the greatest threat to life on this planet that we've probably ever seen&quot;, får han således medhåll från både Sanchez och Al-Qaradawi. Livingstone är inte islamist. Han är socialist. Han är för arbetarmakt, jämlikhet mellan könen och rättigheter åt homosexuella. Åtminstone önskar han att vi tror allt detta om honom. Men lika lite som Sanchez marxistiska övertygelse hindrade honom från att bli islamist, har Livingstones socialistiska grundsyn hindrat honom från att behandla Al-Qaradawi som en broder. Uppenbarligen är det en mycket tunn tråd som skiljer socialism och islamism från varandra. Steget var lätt att ta eftersom Al-Qaradawi, i likhet med Sanchez, hatar Israel, USA och väst. Livingstone borde rimligtvis ha insett att muslimska fanatiker som Al-Qaradawi inte är ett dugg intresserade av den palestinska frågan, utan att de utnyttjar den och vänsterns oförmåga att skilja mellan rätt och fel och gott och ont nå propagandamässiga framgångar. De muslimska extremisterna hatar väst därför är väst är kristet, tolerant, demokratiskt och sekulärt. Eller kanske vet Livingstone om det, men anser att ändamålen helgar medlen. Alldeles oavsett hur man tolkar Livingstones, Stewarts och vänsterns agerande, torde en sak stå klar: vänstern har inte lärt sig mycket av 1900-talet.</p> Tue, 18 Jul 2006 12:51:52 +0200 Anders Søderberg comment 333 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-332 <p>På jakt efter socialismen</p> <p>Enligt Marx var kapitalismen dömd att gå under. Den fallande profitkvoten skulle tvinga kapitalisterna att avskeda allt fler arbetare och att sänka lönerna för de som fortfarande hade ett arbete. Det skulle medföra att arbetarklassen sjönk allt djupare ner i misär. Som en följd av detta antog Marx att arbetarna skulle organisera sig politiskt och, så småningom, störta kapitalismen och upprätta ett socialistiskt samhälle. Det dröjde inte länge innan den marxistiska teorin kolliderade med verkligheten.<br /> Det största problemet var givetvis att kapitalismen inte ökade fattigdomen, den minskade den. Arbetarna fick det successivt bättre. Marxisterna hamnade i ett dilemma. Skulle man överge den marxistiska teorin eller skulle man försöka formulera om den så att den korresponderade med verkligheten? De som inte ville överge marxismen hävdade att välståndsökningen i de kapitalistiska samhällena inte vederlägger Marx. Det är förvisso sant att arbetarklassen har fått det bättre, medgav man, men i relativa termer har den blivit fattigare. Men inte heller denna tolkning verkade förse marxisterna med en utväg ur deras dilemma. De flesta arbetare hade inget problem med att köra omkring i en Volvo, trots att direktören hade en Jaguar. Ännu värre var att många arbetare uppenbarligen var nöjda med sin materiella standard och dessutom trodde att de skulle få det bättre i framtiden. </p> <p>Därmed var krisen ett faktum: utan misär, ingen revolution; utan revolution, ingen socialism. </p> <p>I mitten på 1950-talet presenterade den amerikanska marxisten Paul Baran ett förslag till lösning på problemet. Baran hävdade att fattigdomen i den tredje världen var en direkt följd av västerländsk imperialism. Marx hade själv aldrig haft en tanke på att misären i den tredje världen skulle vara kopplad till välståndet i väst. För honom var fattigdomen i den tredje världen helt naturlig. Marx ansåg att alla länder måste genomgå samma historiska moderniseringsprocess som västlanderna hade gjort innan de kunde räkna med välstånd. För Marx var det därför självklart att socialister skulle försvara kapitalismen mot förespråkare för förkapitalistiska samhällssystem. Enligt Marx fanns det bara ett samhällsystem som var mer progressivt än det kapitalistiska och det var givetvis socialismen.<br /> Barans innovation innebar inte endast att världen hade fått ett nytt revolutionärt proletariat, den fattiga världens befolkningar och deras korrupta ledare, den innebar också att fattigdomen i världen hade fått sin slutgiltiga förklaring: det är väst som är orsaken till eländet. Arbetarklassens historiska svek ledde på detta sätt till en internationalisering av vänstern. Istället för att medge att slaget om socialismen var förlorat hävdade vänstern att den socialistiska utopin levde vidare i nationella revolutioner i den tredje världen. Vid den här tidpunkten kunde vilken dussindiktator som helst bli upphaussad som revolutionärt föredöme.<br /> Hela denna tankekonstruktion var givetvis förfelad. Det var naturligtvis sant att Europa hade ägnat sig åt imperialism, men därav följde naturligtvis inte att imperialismen är ett unikt europeiskt kännetecken. Araber, hunner och turkar hade inte visat sig vara mindre ovilliga att bygga imperier än européer. Förmodligen är väst den enda civilisation som självmant givit upp sina kolonier av etiska skäl. Eller som en kommentator sade: finns det verkligen någon som tror att Gandhis strategi hade varit så framgångsrik om hans motståndare inte hade varit britter?<br /> Men det fanns ett annat och mer djupgående problem med Barans teori. Baran hade förvisso räddat föreställningen om en kommande socialistisk revolution, men var hans idéer verkligen realistiska? Hur skulle fattiga bönder i den tredje världen kunna göra uppror mot det rika och välbeväpnade väst? De flesta marxister var tillräckligt realistiska för att inse att revolutionärerna i den tredje världen inte skulle kunna klara sig utan hjälp och att denna hjälp måste komma från antivästliga rörelser i väst. Uttryckt på ett annat sätt: kapitalismen måste undermineras inifrån. Frågan var emellertid vem som skulle stå för detta bistånd. Arbetarklassen hade, av allt att döma, slutit fred med kapitalismen. En del hävdade att västerlandets minoriteter är offer för imperialism i lika hög grad som människorna i den tredje världen och att de därför kunde tjäna som hävstång för den antikapitalistiska rörelsen, men minst lika många tvekade. Fanns det verkligen något som talade för teorin att ett revolutionärt avantgarde skulle växa fram bland t.ex. svarta och indianer? Inte särskilt mycket.<br /> Därmed var den marxistiska politiska teorin tillbaka på den punkt där den startade. Hur skall man kunna störta det kapitalistiska samhället om det inte finns någon social rörelse som vill ta på sig ansvaret?<br /> Från och med 60-talet förändrades marxismen som politisk teori. Delvis var detta en följd av framväxten av nya samhällskritiska strömningar, däribland den kritiska teorin och längre fram den poststrukturalistiska maktteorin. Nya revolutionära subjekt dök upp samtidigt som förebråelserna mot väst breddades till att även inkludera rasism och sexism. Men detta var teoretiska innovationer. Arbetarklassens förräderi mot sin historiska mission tvingade vänstern att söka efter substitut och ju längre tid sökandet pågick, desto desperatare blev de som utförde sökandet. Längst gick den franska filosofen Michel Foucault. Enligt Foucault är det kapitalistiska samhället ett gigantiskt fängelse och de enda som kan bryta sig ut ur det är tjuvar, mördare och mentalsjuka. Foucaults kunggörelse innebar att den radikala samhällsanalysen hade nått vägs ände. Det var inte möjligt att tänka sig en mer udda beskrivning av det revolutionära avantgardet. Men för realistiskt sinnade radikaler var Foucaults analys ingen utväg ur det socialistiska dilemmat, utan snarare ett uttryck för det. Vänstern stod inför ett teoretiskt och politiskt bråddjup. </p> <p>Det enda som den inte hade övervägt var islamismen.</p> Tue, 18 Jul 2006 12:41:07 +0200 Anders Søderberg comment 332 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-334 <p>Det er interessant hvordan tullinger på høyresida ikke kan delta i EN ENESTE debatt, uten å skulle dra inn islam (og slike vanvittige mengder da - dette er faktisk kommentarfelt Anders).</p> <p>Øyner jeg en liten paranoia?</p> <p>Profittratens fallende tendens er likevel et interessant moment som kan fortjene en liten kommentar. Hele ditt utgangspunkt er tydeligvis at Marx tar feil, og du bruker resten av kommentaren til å raljere over dette. Dessverre kommer du aldri inn på Marx' begrunnelse for profittratens fallenden tendens, så du sier heller ikke HVOR Marx tar feil.</p> <p>Legg merke til at Marx beskriver en TENDENS til å falle. Denne tendensen er helt reell, da det med mindre arbeidskraft puttet inn i hver vare, blir mindre profitt å ta ut av hver vare. Men en tendens kan motvirkes. Du nevner utbytting av den 3. verden, noe du bare avfeier, men dette er EN DEL av svaret, ikke hele. Selvsagt er mye av årsaken til at vi kan kjøpe billig elektronikk her at de som lager den i Kina lever under slaveforhold, selvsagt er dette utbytting av 3. verden. Det samme gjelder prisen på kaffe o.l.</p> <p>Et viktig moment som du glemmer, er likevel den vanvittige økningen i produksjon og konsumpsjon. Når profitten pr. vare minker, må man selge stadig flere varer for å opprettholde profittraten, og det er jo nettopp dette som har skjedd i den vestlige verden. Det er dette vi kaller forbrukersamfunnet.</p> <p>Hovedproblemet med dette er selvsagt at naturen setter grenser for hvor mye vi kan forbruke og konsumere av ikke-fornybare ressurser. Miljøet begynner allerede å nå bristepunktet, og miljøvern er uforenlig med kapitalisme så lenge denne baserer seg på økt forbruk av ikke-fornybare ressurser.</p> <p>Så der har vi det store skisma...</p> Tue, 18 Jul 2006 11:15:22 +0200 Ronny comment 334 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-337 <p>Øyner jeg en liten paranoia?</p> <p>Man skulle ellers tro, at venstrefløjen havde lært af tidligere tiders socialistiske regimer og deres psykiatrisering af systemkritikere, men det ser desværre ikke ud til at være tilfældet. Det er nærmest blevet ren rutine at stemple kritiske mennesker som bange.</p> <p>Jeg synes, det er decideret afskyvækkende, at man beklikker den mentale sundhed hos mennesker, man ikke er enig med. Angst er faktisk en psykiatrisk diagnose, det må man ikke glemme. For slet ikke at tale om islamofobi. Sygelig angst for islam. Sygelig? Hvordan de får den form for adfærd til at hænge sammen med deres eget krav om respekt, er mig en gåde. Eller deres krav til tonen i debatten for den sags skyld.</p> <p>Men jeg har på fornemmelsen, at de politisk korrektes begreb om socialrealisme er et noget, de har lært i teateret. I Danmark er det nemlig her, de kulturradikale henter deres indsigt i de forhold, de taler så meget om. De beskæftiger sig alene med teoretiske idealer og filosofiske antagelser om moral og etik. Virkeligheden kender de ikke og de interesserer sig egentlig heller ikke for den.</p> Tue, 18 Jul 2006 04:29:18 +0200 Illich Ramirez Sanchez comment 337 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-336 <p>Kjære Illich klipp-og-lim:</p> <p>Den ene setningen av kommentaren din som du skriver sjøl, faller litt på sin egen urimelighet da dette faktisk ER en debatt som ikke handler om Israel, islam eller noe lignende i det hele tatt. (Les Strømmens blogg)</p> <p>Dine kommentarer, hvor du drar inn dette er altså OFF TOPIC, og jeg vil anbefale deg å skrive om det under artikler som tar opp dette temaet (de finnes det masser av her).</p> <p>Når du begynner å spamme Islam-hat under en kommentar som ikke handler om Islam i det hele tatt, ødelegger du bare de spede forsøkene på å forsøke å diskutere ideologi/ikke-ologi som står over her. Skjønner du ikke det?</p> <p>Dette handler ikke om politiske meninger, men om elementær debattkultur og folkeskikk - hold deg til saken. Det er liten vits i å diskutere samme sak i 10 forskjellige tråder.</p> Tue, 18 Jul 2006 02:09:15 +0200 Ronny comment 336 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-335 <p>Det er interessant hvordan tullinger på venstresida ikke kan delta i EN ENESTE debatt,uten at de allierte fundamwentalistene som har adobtert deler av det marxistiske evangelium forsvares.</p> <p><a href="http://www.timesonline.co.uk/article/0,,3-2273287,00.html" title="http://www.timesonline.co.uk/article/0,,3-2273287,00.html">http://www.timesonline.co.uk/article/0,,3-2273287,00.html</a></p> <p>Train bombers 'funded by British businessmen'</p> <p>The funding from overseas has helped terror groups to set up a string of new training camps in Bangladesh, close to the border with India.</p> <p>Al-Qaeda-trained militants are reportedly running up to 13 camps, and MI6 and other Western intelligence agencies have been monitoring the traffic of young recruits to these centres including a number of volunteers based in Britain.</p> <p>British security agencies had been warning that groups closely linked to al-Qaeda were planning to stage bomb attacks in India, using local sym- pathisers to carry out their operation.</p> <p>Scores of Indian-based militants are alleged to have attended the al-Qaeda run camps near Bandarban and Chittagong. Security chiefs believe that the mastermind behind the bombing on seven commuter trains used one of these camps in Bangladesh to finalise plans for the attack.</p> Tue, 18 Jul 2006 01:48:40 +0200 Illich Ramirez Sanchez comment 335 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-331 <p>Øyvind:<br /> Jeg har ikke noe problem i å være enig i at mange på venstresida (men slettes ikke bare der) i mye og mangt kan være for dogmatiske, men når du påstår at Marx analyse ikke er treffende, må du ihvertfall a)si spesifikt hvilken analyse du mener, og b)si hvorfor analysen er feil.</p> <p>For meg er det like dogmatisk å fullstendig avskrive Marx, som det virker som du gjør, som å holde seg ukritisk til Marx i ett og alt.</p> <p>Marx anti-semittisme og despotiske ideer må nok også begrunnes, spør du meg. Jeg har litt følelsen av at slik kritikk mot Marx er forsøk på å slå under beltestedet med en fjær som man håper skal bli til en hønseflokk på veien.</p> Fri, 14 Jul 2006 03:17:20 +0200 Ronny comment 331 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-330 <p>&quot;Jeg synes kritikken av de &quot;gamle&quot; ideologiene er i overkant lettvint. At noe begynner å dra på årene er ikke i seg selv noe brukbart argument mot&quot;</p> <p>Nå er det ikke akkurat det jeg sier - jeg siterer sågar Marx, og det er fordi jeg mener hadde rett i det jeg siterer ham på. Det jeg sier er at mye gammel ideologisk tenkning opptrer som åreforkalkning i radikale hoder. </p> <p>Mange har i en slik grad forlest seg på Marx at man faktisk tror at Marx' analyse er treffende og ikke minst der man er villig til å unnskylde hans (relativt typisk for hans tid) anti-semittisme, hans tidvis despotiske ideer, osv. og så kalle seg marxist.</p> Fri, 14 Jul 2006 02:12:46 +0200 Øyvind Strømmen comment 330 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-329 <p>I midten af 70erne var store deleaf de danske universiteter domineret af den marxistiske 68-bevægelse.</p> <p>Man havde forkastet de vestlige objektive akademiske traditioner til fordel for en doktrinær marxistisk ideologi. </p> <p>Dette foregik mest åbenlyst på RUC, hvor alle projekter, store opgaver og specialer skulle bygge på en dialektisk materialistisk analyse. Studerende og universitetsansatte, der ikke ville følge den ideologiske linie, blev mobbet ud på en måde, der gav mindelser om den kinesiske kulturrevolution – nok en af de mest civilisationsfjendske bevægelser i moderne tid. I dag ved vi, at det tog kineserne mere end 25 år at genvinde den viden, det intellektuelle håndværk, som er forudsætningen for velstanden i et moderne industrielt samfund.</p> <p>Gymnasiereformen fra 2005 har det kulturrevolutionære træk, at man har sat ideologiske mål over faglige mål. Af samme grund har mange lærere har valgt at forlade gymnasiet. De føler sig simpelthen krænkede i deres akademiske integritet, efter at det er gået op for dem, hvad undervisningen indebærer efter 2005. </p> <p>Fra midten af 80erne var den marxistiske retorik stort set forsvundet, men i begyndelsen af 90erne voksede der en ny pædagogisk bevægelse ud af den marxistiske 68-bevægelse på RUC.</p> <p>Hvis man ikke har oplevet udviklingen fra 60erne, kan det måske være svært at følge med. RUC, som i 70erne ønskede privatkapitalismen likvideret, blev i 90erne slyngveninde med dansk erhvervsliv. Forskning for folket blev behændigt forvandlet til kontraktarbejde for erhvervslivet. Revolutionær bevidsthed var blevet til projekt- og gruppearbejde. Socialismen blev helt droppet, men viljen til at overtage undervisningssystemet forblev intakt. </p> <p>Den gradvise underminering af de akademiske traditioner i gymnasieskolen begyndte allerede for nogle humanistiske fag i 70erne. 1988 betød et markant skred for de naturvidenskabelige fag. Matematik og fysik var ikke længere akademiske discipliner, men redskaber i samfundets materielle udvikling, som ideologien nu var dengang. </p> <p>Med 2005 reformen har man imidlertid fuldstændig bundet den gymnasiale uddannelse op på en pædagogisk ideologi med totalitære tendenser.</p> <p>Gymnasiereformen baserer sig ret entydigt på den schweiziske psykolog Piagets teorier fra 1920rne om indlæring hos børn fra 5–12 år. Som noget centralt, så mener han, at den indbyggede nysgerrighed, som børn er i besiddelse af med henblik på at forstå deres omverden, bliver dræbt ved at sætte dem på skolebænke og lære dem tre sider ad gangen. </p> <p>Efter etableringen af internettet på alle skoler, har reformpædagogerne antagelig set en ny mulighed for at genudvikle den naturlige nysgerrighed for selv at opsøge viden. Hvor smuk denne idé end kan tage sig ud set fra kanten af skrivebordet, så er det rystende naivt. Det er kun beskåret en promille af de allermest begavede 15–19-årige, systematisk at tilegne sig akademisk viden af egen drift. </p> <p>Psykologi er som bekendt ikke en eksakt videnskab, og et forsøg har det med at blive en succes, hvis man lytter til dens forkyndere. Dette har også været tilfældet med gymnasiereformen. En gruppe af reformens ideologer har fået bevilget komfortabelt store beløb til et »forskningsprojekt«, der skal følge reformen op, og der er næsten ingen ende på begejstringen. Resultaterne af undersøgelserne er formuleret i reformpædagogernes absurde indforståede sprogbrug, hvor der skrives om læringsstrategier, kompetencer, synergi, innovation, kreativitet, spændingsfelter mellem forskellige ledelsesformer, teams, operationalisering af studieplaner osv.</p> <p>Det helt konkrete, hvorvidt eleverne faktisk lærer noget, er skruet op i et så abstrakt leje, at ingen reformpædagoger kan svare på det uden at tale sort i flere minutter.</p> <p>Dansk Institut for Gymnasiepædagogik overtog den pædagogiske uddannelse af lærerkandidaterne i slutningen af 90erne. Efter dette er den teoretiske del af pædagogikum underlagt en indoktrinering, der næppe står tilbage for den marxistiske indoktrinering på RUC i 70erne. Der er kun én pædagogisk ideologi – nemlig den rigtige. Afvigere fra den pædagogiske linie bliver skudt ned til eksamen. Denne forkastelse af akademisk tolerance og objektivitet til fordel for ideologisk ensretning, opfatter jeg som et kulturrevolutionært træk. Noget der er blevet yderligere accentueret, med proklamationen, at de nye lærerkandidater skulle ud på gymnasierne og »genopdrage« de erfarne lærere til de nye tider. </p> <p>Blandt lærere, der har undervist før 1988, mener op imod 100 pct., at gymnasiereformen fra 2005 simpelthen er forrykt. Det faglige udbytte af uddannelsen er ofret på alteret for en aggressiv pædagogisk ideologi.</p> Thu, 13 Jul 2006 12:46:38 +0200 Mao vandt comment 329 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-328 <p>Kjære Anne Olsen. Jeg undres stadig over at du kan se noen som helst sammenheng med kommentarene over og det du selv skriver.</p> <p>Denne artikkelen handler om prinsipielle spørsmål omkring ideologi, og en mer fragmentert virkelighetsforståelse. Er du i stand til å komme med noen kommentarer på det?</p> <p>Dersom du har lyst til å skrive masse om Lenin, Mao, folkemord og den fryktelige massemyrdende venstresida som er roten til alt ondt i verden, foreslår jeg at du enten finner en artikkel her som tar opp slike tema, eller skaffer deg en blogg.</p> <p>Vennlig hilsen<br /> Ronny</p> Tue, 11 Jul 2006 02:24:20 +0200 Ronny comment 328 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35#comment-327 <p>Jeg har vært rundt omkring i hele verden i forb. med mitt arbeide. Ingen steder er gleden over friheten større enn i de tidligere vasall-statene under Sovjet-diktaturet. Lenin, alle kommunisters store helt, var en liten hevngjerrig psykopat som dyrket bare en ting: sitt ego. Hans fullstendige mangel på respekt for individet ble videreført av Stalin, og det bedret seg ikke før etter Stalins død. Estimater sier 70 mill. myrdede under Sovjet-diktaturet. Og da er ikke alle millionene som Stalin drepte under 2.verdenskrig regnet med.<br /> Ikke engang Hitlers Tyskland kunne oppvise slike enorme tall. Heller ikke Pinochet i Chile. Eller juntaen i Hellas.<br /> Men bare i løpet av 5 år, klarte Pol Pot å myrde 1,5-2 mill. kambodsjanere. Mao Tse Tung og kulturrevolusjonen vil jeg ikke engang nevne.<br /> Personlig fordømmer jeg på det sterkeste ethvert totalitært regime om man kaller det venstre eller høyre. Der skiller jeg meg fra deg.<br /> Derfor er det leitt å lese innlegg fra mennesker som ikke har lært noe som helst av historiens blodige gang.<br /> En cubaner fortalte en gang om europeiske studenter som kom til Cuba for å skjære sukkerrør. De kommunistiske oppsynsmennene/kvinnene synes det var flotte greier. Men den vanlige cubaner som var tvunget til å slite på sukkermarkene, kunne ikke begripe at disse europeerne ville ha et slikt liv istedetfor det frie og gode liv de levde i sine europeiske hjemland. De ristet på hodet av dem, og mente de måtte være hjerneskadet el.l.<br /> Idag er Cuba et sex-paradis for vestlige &quot;turister&quot;. Og en cubaner har ikke adgang til turisthotellene.<br /> Det er den verden dagens venstreekstremister hyller. De har ingenting lært, og de kommer heller aldri til å lære.<br /> Jeg kunne gitt deg et kurs i visjoner og utvikling til beste for verdens fattige. Men slike som deg er utenfor redning, så jeg lar det være. Du har sikkert akademisk utdanning, og da har du nok et velutviklet ego.</p> <p>&quot;Om man ikke angrer på at man har hyllet et regime som myrdet 60 millioner mennesker - hvordan ser man ut i hodet da?&quot;</p> <p>- Per Ahlmark</p> <p><a href="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&amp;a=505634&amp;previousRenderType=1" title="http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&amp;a=505634&amp;previousRenderType=1">http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&amp;a=505634&amp;previousRenderType...</a></p> Sat, 08 Jul 2006 10:50:23 +0200 Anne Olsen comment 327 at http://localhost/drupal7 http://localhost/drupal7/?q=node/35 <p>Jeg var i tvil om jeg skulle legge ut denne. Dette er en samling kommentarer som kommer fra en diskusjon på nettstedet til <a href="http://www.oyvindstrommen.be">Øyvind Strømmen</a>. Egentlig er det slik best å lese alt sammen <a href="http://www.oyvindstrommen.be/?p=38">der</a>.</p> <p>Man bør uansett i det minste lese Strømmens "<a href="http://www.oyvindstrommen.be/?p=38">Hvordan koke en ideologi</a>" for å få bakgrunnen for debatten, men jeg legger nå uansett ut mine ringe kommentarer under, sirlig nummerert, bare delvis forståelige uten å samtidig lese de kommentarene av Strømmen og <a href="http://blog.bearstrong.net/articles/comments_elsewhere">Bjørn Stærk</a> som også inngår i debatten.<br /> <!--break--></p> <p><b>Kommentar 1:</b><br /> Er du i ferd med å bli anarkist Øyvind? Noen og enhver kan jo bli desillusjonert og sliten av alle de rare sekteristene på venstresida, men man trenger jo ikke gjøre det verre enn det er.</p> <p>Når det gjelder lenkene dine var det ikke noe Mao på den RU-sida du lenka til, men sikkert noen gamle oktoberutgaver av Maos utvalgte på sida med “gamle bøker”. Man kan jo se på det som negativt, eller evt. som positivt at de ikke prøver å legge skjul på sin forhistorie - om ikke bøkene har spesiell politisk interesse har de definitivt en historisk sådan - det er vel derfor de er henvist til den nevnte “gamle bøker”-sida. Når det gjelder AKP, må det tross alt sies til deres forsvar at det som står på sidene er ”det som i m-l-bevegelsens første år blei betegna som “de fem store”. AKP er mye rart, men selv ikke de er “Tjen Folket”…</p> <p>Du har selvsagt rett i det med staten, men jeg ser ikke helt at venstresida ikke tar innover seg farene ved sentralisering av makt der. Det er hele tida en debatt på venstresida omkring demokratiske strukturer, og hvordan man kan sikre en best mulig folkelig forankring i disse, med spørsmål om lokaldemokrati, demokrati på arbeidsplassen, direkte vs. representativt osv. Det er f.eks. ikke lenge siden flere unge SV-ere var frampå med tanker om arbeiderstyrte bedrifter med inspirasjon fra Argentina.</p> <p>Ideologi? Jeg tror faktisk ting henger sammen. Da må vi sette ting i sammenheng. Det kalles ofte ideologi. Det trenger ikke være verre enn det. </p> <p><b>Kommentar 2:</b><br /> Tja. Jeg er enig i mye av det du skriver her Øyvind, men denne må du utdype:</p> <p>“Folk langt inn i SV kaller seg selv marxister. Jeg mener det er på tide å gravlegge Marx - mannen hadde så mange dårlige ideer at vi heller kan låne de gode ideene hans fra andre tenkere.”</p> <p>Hovedvekten av Marx arbeid gikk på å analysere kapitalismen. Det var et grensesprengende arbeid, og her er det mye vi kan ta lærdom av også i dag - ikke minst den kontroversielle profittratens fallende tendens, som jeg mener er en viktig årsak til at kapitalismen baserer seg på stadig forbruksvekst.</p> <p>Når det gjelder utviklinga av nye samfunn, sosialisme, kommunisme osv. var Marx mye mer vag, og endret mening ettersom han observerte nye ting (se f.eks. det han skriver om Pariskommunen) - en slik mangel på dogmatisme er det dessverre mange senere “Marxister” som har glemt. Jeg ser likevel ingen grunn til av man dermed skulle <gravlegge Marx, noe mer enn man i så fall måtte gravlegge alle tenkere som ligger såpass langt tilbake i tid…</p> <p>Ideologi eller ikke - dersom man er enig i at ting henger sammen, og ikke er dogmatiker (dvs. at ideologien kan endres og justeres etter hvert som man oppnår ny kunnskap) blir snakk om ideologi/anti-ideologi mer semantikk enn politikk for meg. Jeg tror forøvrig både Francis Fukuyamas og Sten Inge Jørgensens 90-tall med døde ideologier er dødt.</p> <p>Til slutt:<br /> RU skriver:<br /> “Tidligere kapitalister skal etter vårt syn ha ytringsfrihet og stemmerett. Men de skal ikke få eie aviser og tv-stasjoner […]”</p> <p>Dersom man ønsker å fjerne privat eiendomsrett til produsjonsmidlene, er vel dette ganske selvsagt, og svært lite sjokkerende? </p> <p><b>Kommentar 3:</b><br /> Øyvind:<br /> “avis er ikke et produksjonsmiddel”<br /> Eierskapet til avisa, er jo i bunn og grunn eierskapet til de produksjonsmidlene man bruker til å lage avisa! Hva skjedde med “ytringsfrihet har kun den som eier et trykkeri”? Jeg leser ikke dette som noe annet enn at rikfolk ikke skal kunne ha større mulighet til å spre sine meninger enn andre, bare pga. sin begunstigede økonomiske situasjon, ikke å kneble de. Slik tror jeg vel faktisk det er ment også.</p> <p>Om Marx:<br /> “Det kapitalistiske samfunnet han skildret er i alle tilfeller ikke vårt kapitalistiske samfunn, og senere tenkere har bedre analyser. Er du uenig i dette?”<br /> Joda, mange ting er forandret, men mange ting er det ikke. Det må man selvsagt ha i mente. Mange nye teoretikere er dukket opp, og mange av de bygger på og videreutvikler Marx tanker. For å trekke en parallell - det er ikke unyttig å studere Newtons lover, selv om vi i dag har kvantemekanikk.</p> <p>Forøvring er dette “jeg er ikke marxist”-sitatet tatt ut av en helt annen sammenheng, men det er relativt uviktig. Proletariatets diktatur-begrepet kommer jo fra en analyse som tilsier at dagens samfunn er borgerskapets diktatur, og ment som et overgangssamfunn rett og slett fordi man ikke kan gå over til et klasseløst samfunn over natta (slik anarkistene mente). Det er altså ikke ment å være et samfunn som har mer undertrykking enn dagens, men et som har mindre - denne delen av Marx analyse, som han sjøl skrev svært lite om, synes jeg er mindre interessant, og det er klart at et “sosialistisk” samfunn i dag, må se helt annerledes ut enn for 150 år siden, fordi utgangspunktet, som du helt riktig påpeker, er et helt annet.</p> <p>Jeg vil likevel holde på at sentrale elementer i marxistiak politisk økonomi er sentrale for å forstå også dagens samfunn. Marx er jo helt sentral i sosiologien f.eks.</p> <p>Om man kaller seg marxist, sosialist, kommunist eller tyttebærist, er semantikk og rimelig uinteressant. Det er innholdet som teller. </p> <p><b>Kommentar 4:</b><br /> Poenget mitt med avisene, er enkelt og greit at ingen enkeltpersoner får kontrollere aviser. En (ex-)kapitalist vil under sosialismen (som jeg ser det - det finnes sikkert de i Tjen folket som er uenige, men den tror jeg vi lar ligge) ha akkurat de samme muligheter til å ytre seg som alle andre - i motsetning til nå, hvor han har betraktelig større muligheter. Jeg klarer ike å lese dette sitatet som noe mer enn å ta fra kapitalisten den urettmessige propagandafordelen han har i dag, ikke å kneble ham. Dessuten - heller ikke alle kapitalister har de samme politiske meningene, og det finnes masse folk som ikke er kapitalister som støtter kapitalisme…</p> <p>Jeg vil si at Marx har mer enn historisk interesse. Det er kanskje få biologer som kaller seg “Darwinister”, men det hadde slett ikke vært ueffent. Selv om mye av det Darwin skrev har gått ut på dato, så skisserte han prinsipper som er sentrale for å forstå den verden vi lever i. Likedan mener jeg det er med Marx, men der er vi åpenbart uenige.</p> <p>Arkitektur… Det er sjelden jeg er Enig Med Gro, men hun sa vel en gang at “alt henger sammen med alt”, og som fysiker er jo dette velkjent for meg - alle bølgefunksjoner er uendelige, og inngår i vekselvirkninger med alle andre bølgefunksjoner - men dette blir fysikk-filosofi. Jeg kan være enig med deg i at det finnes problemstillinger som kan brukes på både venstre og høyresida, men jeg tror også en systemisk tenkemåte (?) eller ideologi enklere gjør en i stand til å gjennomskue en del floskler, skjulte agendaer og annet forvirrende grums i dagens virkelighet.</p> <p>Å f.eks. trekke linjene kvalitetsreform-bolognaprosess-nyliberalisme-profitt-skolepenger vil ta mye lenger tid uten ideologi, og man rekker å bli overkjørt før man ser konsekvensene. Det er ikke bra. Når den politiske motstanderen tenker, langsiktig, systematisk og taktisk må du gjøre det selv også, og da blir det fort ideologi av det. Mener nå jeg. </p> <p><b>Kommentar 5:</b><br /> Bjørn Stærk:<br /> Darwin: Tja, jeg mener nok det er enkelte innsikter i økonomi og samfunnsvitenskap som om de ikke er like grensesprengende som darwin, absolutt er nettopp grensesprengende. Kanskje ville psykologer som deler seg opp i Jungianere og Freudianere være en bedre parallell?</p> <p>“Men litt ydmykhet og tvil er naturlig. Og å være obs på hvordan ideologiene forsøker å ta kontroll over ideene våre.”<br /> Her er jeg ikke uenig, men jeg ser ikke det som noen grunn til at en og annen økonom, samfunnsgeograf, politiker eller hva det måtte være ikke skal kunne kalle seg marxist dersom han mener Marx har kommet med viktige grunnleggende bidrag til sitt fagfelt. Navnet skjemmer ingen, mener nå jeg (med mulig unntak av faren til en jeg har hørt om, som ble født i 1942 og har Adolf som mellomnavn).</p> <p>Vitenskap/Samfunn:<br /> Jeg er ikke enig i analogien din. Jeg vil heller sammenligen samfunnsvitenskapen med en av grenene i naturvitenskapen. Å prøve å regne på elektrisitet, uten å samtidig ta hensyn til magnetisme vil f.eks. føre galt av sted. Likeledes vil det føre galt av sted å omorganisere og effektivisere i samfunnet uten å ta høyde for at utgiftene fort bare dukker opp igjen på et annet budsjett. Jeg mener et av de største problemene i samfunnet i dag er at alt for mange bare sitter og kikker på sin lille bit av puslespillet, uten å prøve å se hvordan det passer inn med de andre bitene. Vi får fort en ond sirkel: Tiltak -> uønskede konsekvenser ->nytt tiltak -> nye uønskede konsekvenser osv…</p> <p>Jeg er heller ikke helt enig i din analyse av vitenskapen. Selv om man deler den opp i biter, så er man fullstendig klar over og obs på sammenhengen mellom bitene, og det er masse forskning som foregår også mellom bitene. Alle fysikere vet jo f.eks. at kjemien er et spesialtilfelle av Schrödingerligningen. Oppdelingen har nok også delvis historiske årsaker. </p> <p><b>Kommentar 6:</b><br /> Bjørn Stærk om Marx (og Freud): “vitenskapen gikk en vei, og disiplene deres en annen”</p> <p>Jeg vet ikke om jeg er enig her. Er f.eks. Ellen M Wood og David Harvey dårlige vitenskapsfolk i samfunnsvitenskapen fordi de kaller seg marxister? Har de ikke gjort viktig arbeid? Selvsagt skal man ikke være redd for å bygge videre på grunnmuren, eller også rive deler av den dersom det viser seg at den står på utrygg grunn, men det står for meg ikke i noen motsetning til verken å ha en helhetlig ideologi, eller å kalle seg Marxist om man ønsker det. Slike begrep gir kolleger og andre en kjapp referanse som gjør det enklere å plassere dine tanker inn i en større kontekst. Jeg mener ikke det trenger bety mer enn det. Dersom man derimot frykter å bli satt i bås, bør man sikkert ofte la være, men det er mer et taktisk grep.</p> <p>Jeg ser godt ditt poeng om at man kan gjøre store feil om man vektlegger “de store evige sannheter” for mye, men ser du mitt poeng i at man like godt kan gjøre feil ved å grave seg ned i sitt eget lille område av samfunnet og glemme å ta innover seg de konsekvensene dette har for andre samfunnsområder? Det er ikke noe enten-eller her.</p> <p>Jeg kjenner heller ikke igjen virkelighetsbeskrivelsen omkring folk som jobber med politikk. Tvert imot er min erfaring at de fleste som jobber grundig med politisk teori nettopp spesialiserer seg innenfor forskjellige områder. Så må man selvsagt ta innover seg både hvordan dette området forholder seg til helheten, og også vurdere om man har oppdaget noen sammenhenger som gjør at man må revurdere aspekter ved “de store sammenhengene”.</p> <p>Jeg tror både du overdriver vitenskapens oppstykking, og ideologienes “totalitet” her Bjørn. Jeg liker analogien om “å dele opp fagfeltene vertikalt” bedre enn den opprinnelige. Her er jeg mye enig, men her har vi nøyaktig det samme i naturvitenskapen - det kan fort dukke opp ting i andre deler av faget du må forholde deg til, og vice versa.</p> <p>En annen fordel med å ha reflekterte mennesker i samfunnet, som har et sterkt ideologisk fundament, er at man enklere kan bryte ut fra konsensuskulturer som ofte er utbredt i samfunnet. Som Marx sa det(:-)): De herskende tanker er de herskendes tanker. Skal man kaste ideologiene på båten, frykter jeg at vi uansett ender opp med EN stor felles ideologi som ingen tenker på som ideologi fordi alle deler den, og den da oppfattes som en objektiv sannhet. Litt som i middelalderen, eller på Fukuyamas 90-tall… </p> <p><b>Avslutningsvis:</b><br /> Det kan se ut som jeg fikk det siste ordet i debatten. Det er jo alltid trivelig. Det kan <i>enten</i> bety at jeg overbeviste mine mot/meddebattanter om at min kunnskap og mine retoriske evner var av et slikt omfang at videre debatt ville være nytteløs, <i>eller</i> at jeg etterhvert ble oppfattet som en ensporet tulling som det var liten vits i å diskutere videre med. Vi får se. Kanskje blir det flere debatter.</p> http://localhost/drupal7/?q=node/35#comments Politikk Vitenskap Wed, 05 Jul 2006 04:08:53 +0200 ronny 35 at http://localhost/drupal7